Att vara i kläderna

Avkoppling! Har varit ute på en övning kallad LoS. Ledarskap och Självkännedom, med devisen: "För att kunna leda andra måste du kunna leda dig själv, och för att leda dig själv måste du känna dig själv." Därav släpptes vi på anvisad plats i skogen med ett antal existensiella frågeställningar för att tillbringa ett knappt dygn i ensamhet och därefter stråla samman i grupper om tre i ytterligare ett dygn för att diskutera vad vi kommit fram till.
När vi släpptes kände jag mig hyfsat schleten efter en relativt intensiv helg och såg verkligen fram emot detta att få va i skogen och ta det lugnt ett tag. Jag brukar ta ett dygn i skogen på egen hand i skogen nån gång då och då men glömmer ofta däremellan hur otroligt skönt och totalt avkopplande det är. Man har sitt tält, förhoppningsvis massa gött käk med sig, gör upp en lägereld och sitter där i flera timmar tills sista klabben brunnit ut och första stjärnorna poppat upp på den svarta natthimlen och man tittar in i elden eller ut i mörkret på...ingenting. Man är helt enkelt "bara jag i kläderna". Just nu.
Släng ut dumburken och stick ut i skogen! Otroligt avkopplande. Underskattat i dagens samhälle, men våga ta tid i ensamhet och avskildhet nån gång då och då och du kan komma tillbaks med oanade krafter och ett skönt lugn. Men du...kolla vädret först.

Who controls the present now?

Häromdan drog jag på en av mina favoritskivor, "The battle of Los Angeles" med "Rage Against the Machine".  Jag har lyssnat på den här skivan ett oräkneligt antal gånger och jag tröttnar aldrig på den, den återkommer i spelaren med jämna och ojämna mellarum. Så är det med bra musik. Och bra texter. I slutet på öppningslåten "Testify" väser rapsångaren Zach de la Rocha ut ett antal fraser som jag fastnade för(och har lagt särskilt märke till förut också):
Who controls the past now controls the future
Who controls the present now controls the past
Who controls the past now controls the future
Who controls the present now?

Först tyckte jag att det var ju ett par najs, slingriga ord som smet iväg som honung mellan läpparna innan låten exploderar en sista gång, men sen tänkte jag på innebörden i orden. Who controls the past now controls the future. Vi har nog alla nånting i det förflutna som vi kanske inte är så jättestolta över eller som vi ser som misslyckanden, tillkortakommanden, perioder i livet eller tunga händelser som vi helst vill glömma. Men glömma hjälper nog ingen. Den som kontrollerar det förflutna nu kontrollerar framtiden. Istället för att glömma eller gräma sig tar man kontrollen över det, bearbetar det och gör det till en erfarenhet och får kontroll över framtiden. Istället för att, som en följd av att det förflutna kliar en på ryggen och gräma sig över vad som ska komma och rädsla för att misslyckas igen i framtiden, vänder man det till en erfarenhet, lite mer utrustning att ta fram ur ryggsäcken och man kan se på framtiden med nya ögon.

Who controls the present now controls the past. När man lever i nuet, står med båda fötterna på jorden och inser att nuet är allt som jag kan göra nånting av. Det förflutna har du redan sett och det är skrivet, framtiden har inte sett dig än och vet du inte än så mycket om, egentligen. Du har nuet. När du lever i nuet och inte i det förflutna har du kontroll över just detta. Konsten att lära sig av det förflutna, leva i nuet och planera för framtiden. Lättare sagt än gjort. En livslång process. Men alltid en början att vara medveten.
Who controls the present now?

Guldvänner

Om exakt två veckor börjar jag livet som kadett på försvarshögskolan i Stockholm och som delaktig i försvarsmaktens arbete. Detta innebär att jag får möta en hel del nya människor och skaffa nya bekantskaper. Kanske rentav någon av dom blir en god vän. Jag tycker det är spännande att träffa andra människor. Varje ny människa är som att besöka en ny plats som man aldrig varit på förut. Ett nytt sinne. Nya tankar. Nya perspektiv. Jag får vara en del av den personens liv en stund. Kanske bara några minuter.
Kanske genom hela livet. Man brukar säga att personerna gör platsen. Jag tror att det är helt sant. Annars hade jag till exempel aldrig haft något med min hemstad Sävsjö att göra. Jag bryr mig inte ett dugg om hur staden är upplagd eller utbudet av affärer. Det är människorna här som gör staden intressant. Jag tror självklart att till exempel vyn man får från Mount Everests basecamp över Himalayas ständigt snöbeklädda toppar är imponerande oavsett mänsklig närvaro eller inte men ni förstår nog principen.

Det finns spänningen med att träffa nya personer. Sen finns det dom där riktigt gamla goda vännerna som man alltid kan lita på och alltid är beredd att ställa upp för. Under de senaste åren har mina sociala aktiviter ofta gått ut på att lära känna nya människor, men under somrarna har jag återgått till hemstaden och träffat gamla vänner så mycket som möjligt och kommit att uppskatta det mer och mer. De där man känt sedan låg-och mellanstadieperioden. Man känner varandra utan och innan. Det behövs inget socialt spel, inga isbrytare, ingen startsträcka. Man kan gå rakt på sak om någonting behöver pratas om. Eller så kan man bara vara, slappna av och ha kul tillsammans. Det här är guldkorn i mitt livs skattkammare så att säga. Oerhört värdefullt! Jag tror att du också har den här kanske dryga handfulla personerna som du upplever som riktigt nära. Se till att vårda dom relationerna och du har en god grund när det hettar till i livet. Stay black niggas'

Höhöm Jag är ju ingen talare...

Trodde faktiskt aldrig att jag skulle börja blogga. Blogga är ju för flinka, smattrande tangentbordsfingrar med mycket fritid och lite för mycket åsikter. Och Blondin-Bella. Inte för Niklas inte nej nej. Eller? Jag tycker om att hålla små monologer och driva tankegångar för mig själv. Oftast stannar dom där. I mitt inre alltså. Ibland läcker det ut lite i samtal med andra. Men där passar dom inte riktigt. Jag upplever dom ofta som alldeles för torra, långa och monologiska för ett normalt samtal i möte med andra människor. För korta och ointressanta för att skriva en bok. Bloggformatet verkar utmärkt. Jag kommer skriva här i mån av tid och lust. Det här blir ett sätt för mig att samla ihop, utvärdera, sortera, systematisera, fånga in och kanske skrota lita av de tankar som drar iväg likt utdragna stjärnor alà hyperspacemode, Star Wars. Jag skriver lika mycket för mig själv som för dig. Förhoppningsvis utvecklar jag också min förmåga att formulera mig med papper och penna. Eller i alla fall ettor och nollor omvandlat till förståelig skrift. För att skriva med papper och penna fungerar inte riktigt för mig. Mitt estetiska sinne tar över efter ungefär tre rader och jag vänder mig bort och spyr på min egen handstil. Så finner jag mig själv sitta där och optimera och förfina handstilen istället för att skriva om det jag skulle.

Jag ska försöka hålla mig ifrån banala saker som: "I morse när jag borstade tänderna och hade munnen full kom syrran in och sa nåt kul och jag sprayade hela badrummet med tandkräm/vatten-blandning" eller "Var och köpte en bil idag och den gick för halva priset tänk vad man kan va med om ändå." eller "Idag pissade jag ståendes med ringen nere utan att skvätta utanför nånting ju, höhöhö." Vad jag gjort idag får du helt enkelt fråga mig om. Det kommer inte vara huvudsyftet med den här bloggen.

Det här var inledningen, förordet, "höhöm jag är ju ingen talare"...